i. Ora, face à actual evidência científica, esse teste mostra-se, só por si, incapaz de determinar, sem margem de dúvida razoável, que tal positividade corresponde, de facto, à infecção de uma pessoa pelo vírus SARS-CoV-2, por várias razões, das quais destacamos duas (a que acresce a questão do gold standard que, pela sua especificidade, nem sequer abordaremos): Por essa fiabilidade depender do número de ciclos que compõem o teste; Por essa fiabilidade depender da quantidade de carga viral presente. ii. Efectivamente, os testes RT-PCR (Reacção em cadeia da polimerase), testes de biologia molecular que detectam o RNA do vírus, comumente utilizados em Portugal para testar e enumerar o número de infectados (após recolha nasofaríngea), são realizados por amplificação de amostras, através de ciclos repetitivos. Do número de ciclos de tal amplificação, resulta a maior ou menor fiabilidade de tais testes. iii. E o problema é que essa fiabilidade se mostra, em termos de evidência científica (e neste campo, o julgador terá de se socorrer do saber dos peritos na matéria) mais do que discutível. É o que resulta, entre outros, do muito recente e abrangente estudo Correlation between 3790 qPCR positives samples and positive cell cultures including 1941 SARS-CoV-2 isolates, by Rita Jaafar, Sarah Aherfi, Nathalie Wurtz, Clio Grimaldier, Van Thuan Hoang, Philippe Colson, Didier Raoult, Bernard La Scola, Clinical Infectious Diseases, ciaa1491,https://doi.org/10.1093/cid/ciaa1491,em https://academic.oup.com/cid/advance-article/doi/10.1093/cid/ciaa1491/5912603, publicado em finais de Setembro deste ano, pela Oxford Academic, realizado por um grupo que reúne alguns dos maiores especialistas europeus e mundiais na matéria. Nesse estudo conclui-se[2], em tradução livre:

i. Med tanke på de nuvarande vetenskapliga bevisen är detta test i sig i sig oförmöget att, utan rimligt tvivel, avgöra att sådan positivitet faktiskt motsvarar infektionen av en person av SARS-CoV-2-viruset av flera skäl, varav vi lyfter fram två (till vilka frågan om guldstandard läggs till, som på grund av dess specificitet inte ens tar upp): På grund av denna tillförlitlighet beror det på antalet cykler som utgör testet; För denna tillförlitlighet beror på mängden närvarande viral belastning. ii. I själva verket utförs RT-PCR (polymeraskedjereaktion) -tester, molekylärbiologiska tester som detekterar virusets RNA, som vanligtvis används i Portugal för att testa och lista antalet infekterade (efter nasofaryngeal insamling) genom att förstärka prover genom repetitiv cykler. Antalet cykler för sådan förstärkning resulterar i större eller mindre tillförlitlighet hos sådana tester. iii. Och problemet är att denna tillförlitlighet visas, i termer av vetenskapliga bevis (och på detta område, kommer domaren att behöva förlita sig på kunskapen från experterna på området), mer än diskutabelt.Detta är bland annat resultatet av den mycket senaste och omfattande korrelationsstudien mellan 3790 qPCR-positiva prover och positiva cellkulturer inklusive 1941 SARS-CoV-2-isolat, av Rita Jaafar, Sarah Aherfi, Nathalie Wurtz, Clio Grimaldier, Van Thuan Hoang , Philippe Colson, Didier Raoult, Bernard La Scola, Clinical Infectious Diseases, ciaa1491, https: //doi.org/10.1093/cid/ciaa1491,em https://academic.oup.com/cid/advance-article/doi/ 10.1093 / cid / ciaa1491 / 5912603, publicerad i slutet av september i år, av Oxford Academic, genomfört av en grupp som samlar några av de största europeiska och världsexperterna inom området. Denna studie avslutar [2], i fri översättning: